Gåtan om hovar och fukt

Detta ämne är väldigt intressant, jag har här gjort ett försök att översätta artikeln.  🙂

Från: American Farriers Journal.

Av Pat Tearney, publiceras 1 April 2013

 

Gåtan om hovar och fukt

Vetenskapen ger inte omedelbart stöd till vanliga teorier många hovslagare har, men det betyder kanske inte att dessa teorier är fel.

Det är lätt att tänka sig en hov likt en tvättsvamp som lätt suger upp vatten från omgivningen. Men vetenskapliga studier finner ingen skillnad i den relativa hydreringen mellan hovar från våta eller torra miljöer. Vad som faktiskt händer med hovens förmåga att ”suga upp vatten” är betydligt mer komplicerat än denna illustration antyder.

Det finns några saker som hovslagare är ganska säkra på, om fukt i hoven:

  • För mycket fukt, är dåligt.
  • För lite fukt, är dåligt.
  • Hovar som är för torra, krymper, blir hårdare och är benägna att spricka.
  • Hovar som är alltför blöta, blir mjuka, har problem med att hålla kvar järnskor och är mjuka.

 

 

Hovslagare som arbetar med showhästar tycker att dessa hästar tvättas för mycket eftersom hovarna då blir väldigt blöta. Medan hovslagare i torra områden ibland ber ägarna att låta tex vattenkar svämma över lite, så hästarna måste stå i vatten eller lera när de dricker, för att ge hovarna en chans att få mer fukt.

Vissa hovprodukter marknadsförs för att hålla kvar fukt i hoven, medan andra marknadsförs att hålla fukten ute.

Men när vetenskapliga tester används är resultaten är inte entydiga – och de verkar inte stödja dessa vanliga teorier. Vid Internationella Hoof-Care Summit 2013, presenterar två separata forskare att mängden fukt i en hov inte verkar variera mycket – oavsett vilken miljö hästen lever i.

Brumby Research

– Forskning om den Australiensiska och Nya Zeeländska vildhästen (Brumby).

På toppmötet i Cincinnati, Ohio, berättade den Australiensiska hovforskaren Brian Hampson, att prover på Brumbyhovar, visar att hästar från mycket olika miljöer hade i princip samma fukthalt; ungefär 30%.

brianhampson
Brian Hampson fann ingen skillnad i prover tagna från hovarna av de vilda hästarna, även om hästarna levde i mycket olika miljöer. Hovarna alla hade en relativ fuktighet av ca 30%, trots att de har uppenbara fysiska skillnader.

Brumbies bor i tre olika miljöer. Hampson beskriver en som sumpig eller sank, med massor av vatten och tillgång till foder. De andra två är torrare, med mycket mindre vatten och foder. Dessa två skiljer sig från varandra i den typ av mark hästarna måste röra sig på. I den ena, är marken mjuk och sandig, medan den andra är hård och stenig.

Som en del av sin forskning, togs prover från hovarna av nyligen avlivade hästar, från alla tre miljöer. Proverna vägdes, förseglades sedan i glasbehållare, där de behandlades med fosforpentoxid (ett dehydratiseringsmedel) för att extrahera fukt från proverna. Efter detta vägdes proverna igen. Skillnaden mellan de två vikterna blir då är mängden fukt i det ursprungliga provet.

”Du kommer att bli förvånad över upptäckten; att alla proverna visar samma resultat” sade Hampson. ”30% fukt i varje prov”

Han medgav också att detta är ett förbryllande fynd. Proverna ser klart annorlunda ut och som en annan del av Brumby forskningen hade ett sto flyttats från sumpig till torr miljö. Hennes hovar ändrade sin form helt under några veckor, till mindre och hårda, precis som typiska hovar som lever i torrare terräng.

”Som hovslagare tror vi att vi vet att fukt gör skillnad”, säger han. ”När vi arbetar med en häst från ett sankt område, är hoven mjukare och därför lättare att skära i”

“Blötläggning” mjukar inte upp hoven

Testerna fortsattes genom att låta en levande Brumby stå med ena hoven nedsänkt i vatten under 2 timmar, medan  den andra hoven hölls torr. Proverna upptogs därefter från hovväggen samt från sulan.

”Vi har funnit att med hovväggen som hade dränkts, fanns det ingen skillnad mellan det blöta och det torra provet”, sade han. ”Men sulan som var nedsänkt i vatten tog upp fukt från omgivningen och där var en stor skillnad.”

Hampson tror att detta test bekräftar att hovkapseln inte får så mycket av sin fukt från den yttre miljön. I stället kommer det från dermis på insidan av hovväggen. Han tror att lamellerna i kötthoven förmodligen utarbetar en del fukt – men inte mycket.

Fuktnivåerna var också samma som prover tagna från icke-vilda hästar.

Resultaten tyder på att miljöförhållanden inte påverkar fukthalten i hovväggen. Så blötläggning av hovar i vatten – eller hålla hovarna bort från vatten – inte kommer att ändra graden av fukt i hovväggen. Det kan dock öka nivån av fukt i sulan.

Nyheten om sulan kommer förmodligen som en liten överraskning för de flesta hovslagare, men många kommer att behöva mycket mer bevis än detta för att bli övertygade om att det stenhårda öken hoven de förstör sin avbitartång på, inte är mycket torrare än våt hov, som en en hovkniv skär igenom som om den var gjord av smör.

Vad vet vi?

David Hood, veterinär och forskare från College Station, Texas, anser att fukt har en effekt på formen och storleken på hoven, men säger att det även beror på andra faktorer än hovens sätt att dra åt sig fukt, som inte har med miljöpåverkan att göra.

davidhood

David Hood, tror att en del av förvirringen beror på det faktum att hovens sätt att ta åt sig fukt är en mycket mer komplicerad fråga än vad många inser.

”När det gäller detta ämne, verkar det som att människor antingen absolut vet svaret, eller att de inte förstår det alls”, sade han.

I själva verket är det så att desto mer man tittar på siffrorna och uppgifterna, desto mer förvirrande blir mekaniken.

Hood har observerat samma uppenbara förändringar i hovar som de flesta hovslagare har. Liksom Hampson, har han studerat förändringar i hovar när hästar flyttas från en våt miljö till en torr miljö. Men precis som Hampson, säger han också att forskningen inte har funnit bevis för betydande förändringar i hovens fukthalt på grund av miljön.

”Blötläggning av hoven i vatten förändrar inte mängden vatten i hoven”, säger han. ”Studier visar att permeabilitetsgraden (graden av genomtränglighet) i hovväggen är så hög att vatten inte kan komma igenom.”

Mest diskussion om detta ämne är inriktat på just dessa två möjligheter. Först, att en förändring från våt till torr miljö påverkar fukthalten i hovarna, eller att miljön inte har någon effekt alls. Hood menar på att begränsa möjligheterna kan vara ett problem.

”Är; miljön har/eller inte har någon effekt, bara två val?” Frågar han. ”Vi har observerat förändringar. Är de på grund av någon annan effekt? Temperatur? Hårdhet? Diet? Höjd över havet? Eller är alla iakttagelser vi gör fel?”

Saker att tänka på

Om återfuktning har en effekt, säger Hood att vi ska kunna upptäcka det. Men det har vi inte gjort.

”En möjlighet är att vi inte har upptäckt det, eftersom vi tittar på fel saker”, sade han.

I stället för att observera att de förändringar i hoven är direkt kopplade till en högre vattenhalt, kan det vara en indirekt effekt av vatten? Eller är det nödvändigt att titta på någon annan faktor?

Hood säger något som är bra att ha i åtanke; hovens återfuktning är inte enhetlig i hela hoven.

Hovens återfuktning är statistiskt det som oftast används i diskussionen om hovens fukthalt. Hood beskriver det som ett index på den procentuella andelen hovvägg som består av vatten vid varje given tidpunkt.

Hood sade att data visar att återfuktning varierar i komponenterna i hoven. Strålen består i genomsnitt av 34,6% vatten. Sulan av 35,4% och hovväggen av 23%. Det kommer att variera i olika studier, men förhållandena är de samma.

Hood säger att detta indikerar att ju hårdare vävnad, desto mindre andel vatten. ”Detta bevisar inte att mängden vatten i vävnaden är orsaken (till nivån på hårdhet), men förhållandet är där”, sade han.

Data visar också att det finns en signifikant skillnad i fukthalt som är närvarande i hela hovväggen. Inte överraskande, minskar mängden närmare den yttre hovväggen.

”Om vi går hela vägen in och tittar på dermis, är det 100% relativ hydrering”, sade han. ”När vi sen går mot lamellerna, går värdet ner till 20% (medan lipidvärdet istället går upp). Värdet går hela vägen ner till 2% i fukthalt, när vi kommer till den allra yttersta hovväggen.”

Det är komplicerat

Andra faktorer som måste beaktas är:

  • Den primära källan av fukt i hoven kommer genom cirkulation.
  • Fukt kan existera inuti celler, eller så kan den föreligga i materialet runt cellerna.
  • Fukt kan röra sig in och ut ur celler.
  • Vi pratar inte om bara vatten. Vatten är en del av en lösning som består av två delar, lösningsmedlet (vätska) och det lösta ämnet (saker som löses i lösningen).
  • I den inre hovväggen av hoven, är fukt i en vattenhaltig lösning. Vatten är lösningsmedlet och de lösta ämnena är hydrofila (vattenälskande).
  • När vi tittar på de yttre områdena av hovväggen är fukt i en alltmer lipidlösning. Vatten ersätts som lösningsmedel istället mot lipider (kolesterol, sulfater, fetter, oljor etc.) som lättare kan tränga in i den hydrofoba (vatten-hatande) miljön. Vatten blir faktiskt här en partikel som kan upplösas i lipiderna.
  • Vattnets rörelse i hoven är alltid passiv. Det måste skjutas eller dras. Hood beskriver det som ”följa med strömmen.”

Hood säger att det är relativt lätt för vatten att röra sig över basalmembranet inifrån hoven och in i hovväggen. Men denna resa blir mycket svårare när det rör sig i riktning mot den alltmer hydrofoba yttre väggen och mycket svårt när det når den yttre ytan av hovväggen.

Rörelse kan vara viktigt

Denna koncentrationsgradient gynnar vatten som rör sig inåt genom hoven, snarare än ut genom väggen. Hood säger att ny forskning tyder på att fukt vi tänker på som ”förlorad” eftersom hovarna torkar ut faktiskt inte förloras alls. I stället metaboliseras den som en del av “processen när hornet bildas i hoven” – bildandet av ny hovvägg.

”Det ser ut som det kommer att bli en stor upptäckt om vart vattnet tar vägen”, säger han. ”Det försvinner inte ut ur hovväggen. Det går in, metaboliseras och blir något helt annat. En lipid”

Hood har en teori om att när vi ser en hov ”krympa” eller ”expandera” genom en förändring i miljön, är att vad vi faktiskt ser är en förändring i vattenvolym eller en förändring i bildandet av nytt horn.

”Den yttre hovväggen är gjord av styva celler”, säger han. ”De är omgivna med en cell som inte tillåter dem att svälla. Vatten kan röra sig i väggen, men inte lätt. Men om vi går in i den inre hovväggen, är cellerna icke-stela. Vatten kan röra sig lättare här.”

En möjlighet är att när vatten rör sig inåt mot de mer hydrofila områdena, blir cellerna i hovväggen hårdare och tätare. De mindre stela cellerna under dem krymper och bli mindre. Den yttre hovväggen blir i praktiken blir stramare när cellerna under den krymper. Ökad densitet kan vara det som gör väggen hårdare och därmed slita på verktyg mer – trots att den relativa fuktigheten av dessa celler förblir i stort sett densamma.

Faktorer

När det gäller miljöeffekter på hovväggen är håller Hood för närvarande på att undersöka idén att fukt kan spela en roll.

Som en del av sin forskning, har Hood iakttagit förändringar i hovar på häst som flyttas från en alpin miljö i New Mexico, där den relativa luftfuktigheten varierar från 54% till 79%, till den mycket torrare miljön i området kring College Station, Texas, där den relativa luftfuktighet varierar från 13% till 40%.

”Om vi går från hög till låg, våt till torr, märker vi att man måste sätta skor på dessa hästar, annars blir de halta”, sade han. ”Under fyra till sex månader, finner vi att hästarna får en mindre skostorlek. Sulan blir hårdare och det blir även hovväggen.”

När hästarna flyttas från låg till hög, eller torr till våt, kan den motsatta effekten ses. Hovarna växer, sulan och hovväggen blir mjukare och mindre hård.

”Det verkar finnas miljöpåverkan”, säger han. ”Men om vi ska säga att detta är på grund av vatten, måste vi komma fram till någon rimlig anledning att detta kan vara möjligt när hovväggens hydrering förblir densamma.”

Hood har en teori att skillnaden i fuktigheten mellan miljön och det inre av hoven är vad som rör vatten genom den hårda hovväggen, om än i långsam takt. Fukt i miljön är ”attraherad” av fukt i hoven.

”Vi föreslår att den relativa fuktigheten är den primära gradienten för att förflytta vatten genom den yttre ytan av hovväggen”, förklarar han. ”När den relativa fuktighetsgradienten i miljön alltid är högre än i hovväggen, kommer vatten att tränga in i hoven. Att graden av återfuktning är en funktion av hur hög den relativa fuktigheten är.”

Det skulle förklara skillnaderna i hovens hårdhet som hovslagare känner så väl. När hästen rör sig in i en våtare miljö, dras fukt från luften långsamt in i det inre av hoven. Cellerna i hoven expanderar när de absorberar fukt och hovväggen ”dras isär,” blir mindre tät och lägger till nya celler genom nybildande av horn.

När hästen förflyttas till en torrare miljö, förflyttar sig fukten i hoven, vattnet rör sig från de yttre cellerna mot de mer hydrofila cellerna. De yttre cellerna kollapsar och hovväggen krymper, blir hårdare och tätare.

Hood planerar att fortsätta forskningen om hovens återfuktning och dess effekter på hovens form, hälsa och hovvård.

– Se mer på: https://www.americanfarriers.com/articles/287-equine-anatomy-the-mystery-of-moisture-and-the-equine-foot#sthash.J8sSXiyk.dpuf